Om arméns skyttemedalj
Arméns skyttemedalj har funnits sedan 1870. Texten nedan är saxad ur Nordisk Familjebok, uggleupplagan.
"Skyttemedalj, krigsv., silfvermedalj, som vid svenska armén sedan 1870 tilldelas enhvar af manskapet, som under skolskjutning med gevär eller karbin uppnått ett visst skjutresultat. Medaljen visar på framsidan vissa emblem och på baksidan orden "Svenska arméns skyttemedalj vid prisskjutning med eldhandvapen". Den bäres på bröstet utan band och bibehålles efter befordran till underofficer eller officer. Skyttemedaljer utdelas äfven af det frivilliga skytteväsendets skytteförbund."
Kraven för att tilldelas medaljen är enligt SkjutR A PEK 1 1994 följande:
Prisskjutning för vpl under GU:
grundkrav: grundövn 1-11 med ehv och 1-8 med pskott skall vara genomförda med godkänt resultat.
tilläggskrav, Ak: godkänd skjutövn 2-4, 6-7, 10-11, 17, 19-23
tilläggskrav, Kpist: godkänd skjutövn 2-4, 6-7, 10-11, 17, 19-22
Krav, medalj + penningpris:
högst 50% av tilldelad ammunition förbrukad, dvs Ak 106 ptr och Kpist 101 ptr.
Prisskjutning för övriga kategorier
De övningar som genomförs för Ak/Kpist är: 2, 3, 6 och 7, endast en serie/övn och vid samma skjuttillfälle. Inskjutning är övning 1 med markering och max 1 serie/man.
Krav, medalj + penningpris: samtliga serier godkända.
Markeringen är sluten.
Eftersom den är en medalj och inte ett märke så skall den på uniform bäras tillsammans med andra bärbara medaljer. Den saknar dock band vilket gör att detta ser väldigt konstigt ut. Att den saknar band innebär också att det inte går att visa att man har erövrat medaljen om man väljer att bära släpspänne istället för medalj. Detta har lett till att en tradition att bära ett brandgult släpspänne som markering för erövrad skyttemedalj har utvecklats.
Detta bruk är inte sanktionerat av högkvarteret, men likväl ganska utbrett. Det är i vårt tycke betydligt snyggare att bära den monterad i band än att bära den utan band bredvid de andra i band. Traditionen - om än formellt felaktig - att förse medalj/miniatyr/släpspänne med brandgult band är dessutom gammal och hävdvunnen. Medaljen som sådan har bärandetillstånd och vi har svårt att se att det tillståndet upphävs för att medaljen förses med band. Det har också, alltsedan 1800-talet, funnits, och finns fortfarande, en del medaljer från diverse skytteföreningar och förbund som har och har haft brandgult band. En del av dessa är också tillåtna att bära till uniform, exempelvis officerarnas i Stockholm målskjutningsförbunds medalj.
När medaljen infördes 1870 så var det brukligt att blanda medaljer och märken på uniformen, och det var ett bruk som höll i sig ganska länge. I boken "När och hur böra ordnar bäras", andra upplagan 1943, Kan man till exempel på bild 15 se en person som bär ett skyttemärke under fyra ordnar.
I den kontexten så faller det sig naturligt att bära en medalj utan band tillsammans med medaljer försedda med band. Detta bruk har dock numera sedan länge upphört, vilket fått till följd att skyttemedaljen har hamnat i något slags limbo, den är varken eller, och det ser konstigt ut oavsett om den bäres till märken eller medaljer. Tiden har helt enkelt sprungit ifrån bärandeformen. För att medaljen skall följa med sin tid och kunna bäras snyggt så förordar vi att den förses med band som alla andra medaljer. Skyttemedaljen är i vårt tycke sveriges vackraste medalj och förtjänar att synas.
Det är därför denna hemsida har kommit till, vi vill att högkvarteret tillåter att brandgult släpspänne får bäras som markering för erövrad skyttemedalj. Vi vill också att skyttemedaljen skall förses med band så att den kan bäras anständigt. Därför säljer vi brandgula släpspännen och brandgula band att sätta på medaljen till en låg kostnad, i förhoppning om att om tillräckligt många personer bär dessa så ger högkvarteret med sig. En sorts gerillataktik med andra ord.
Härovan ses ett exempel på montage med skyttemedaljen i band
